Fisket i Östersjön står inför försvagad responsdiversitet

I Östersjön har fisket traditionellt riktat in sig på en rad olika arter, och enskilda fiskare har anpassat sitt fiske till svängningar i fisktillgången. Under de senaste åren har dock en större specialisering skett.

Fiskare

G. Aneer/Azote

En enskild fiskare satsar allt oftare på en enskild art och gör då stora investeringar för ett specifikt slags fiske. När enskilda fiskare i högre grad satsar allt på ett kort kan vinsterna på kort sikt bli större eftersom effektiviteten ökar, men det innebär samtidigt en ökad känslighet för förändringar i fiskbestånden eller för marknadssvängningar.

Den nuvarande fiskeförvaltningen har bidragit till den ökade specialiseringen av det storskaliga fisket. Det har lett till en minskad redundans i det social-ekologiska systemet eftersom varje fiskare är inriktad på några få enskilda arter. Länkarna mellan fiskbestånden och fisket har på så sätt gått från att vara många och ganska flexibla till att bli få och väldigt starkt kopplade. Det småskaliga fisket i Östersjön har däremot i mångt och mycket gått i motsatt riktning och diversifierats de senaste åren. Samtidigt finns stora lönsamhetsproblem och trenden går mot allt färre småskaliga fiskare. Diversitet och redundans lyfts sällan som viktiga ingredienser i ett resilient fiske men skulle kunna bidra till nya styrmedel inom fiskeförvaltningen.