Princip fyra

Främja förståelsen av komplexa adaptiva system

För att kunna fortsätta dra fördel av ett utbud av ekosystemtjänster, måste vi förstå de komplexa samspel och den dynamik som finns mellan aktörer och ekosystem. Ett sådant komplexitetstänkande är en grundförutsättning för att kunna öka resiliensen i
social-ekologiska system.

Huvudbudskap

CAS-tänket är en indirekt metod för att stärka resiliensen i ett system. Att inse att social-ekologiska system utgör en komplex och oförutsägbar väv av kopplingar och beroendeförhållanden är det första steget mot förvaltnings-åtgärder som kan främja resiliens.

Samtidigt som komplexiteten i vår omvärld bli alltmer uppenbar, ändras också vår förståelse för hur vi bör bete oss i den. Forskare inom en rad olika discipliner förespråkar ett nytt komplexitetstänkande som är absolut nödvändigt för att förstå och hantera de angelägna social -ekologiska utmaningar vi står inför. Men att främja förändring hos människor är så mycket mer än att bara utöka kunskapsbasen, det innebär även förändring av både tankesätt och beteende. Att främja förståelsen av komplexa adaptiva system (Complex Adaptive systems, CAS) innebär ett avsteg från reduktionistiskt, trångsynt tänkande och en acceptans av att en mängd kopplingar och interaktioner inom ett social-ekologiskt system inträffar samtidigt och på olika nivåer. Dessutom innebär komplexitetstänkande en acceptans av oberäknelighet och ovisshet samt bejakande av en mångfald av perspektiv.

För att förstå ett social-ekologiskt system måste vi förstå hur aktörer inom systemet tänker, och hur deras mentala modeller påverkar deras beteende. Mentala modeller är kognitiva strukturer som resonemang, beslutsfattande och beteende grundas på. Att förstå de mentala modellerna innebär ökad insikt om hur en aktör förstår ett system, sköter det och reagerar på eventuella förändringar i systemet. Idag inser förvaltare i allt större utsträckning att det inte kan finnas någon definitiv formulering eller förberedd universallösning till ett problem. Även om det ännu finns få belägg för att CAS-tänket direkt förbättrar resiliensen i ett system, finns det flera exempel på hur det bidrar. Ett exempel är Kruger National Park i Sydafrika. Där har förvaltningen frångått strategier som syftar till att hålla t.ex. elefantpopulationer och brandfrekvenser på en stabil nivå och ger istället möjlighet till variation mellan angivna gränser. Användningen av tröskelindikatorer förser förvaltare med varningssignaler när en komponent i systemet (t.ex. antal elefanter) närmar sig en kritisk punkt. Den generella avsikten är att minska mänsklig inblandning (och investering) och öka mångfalden av ekosystem och naturtyper.

Hur kan vi främja CAS-tänket?

CAS-tänket kan främjas, utvecklas och tillämpas på olika sätt baserat på följande riktlinjer:

Främja systemtänkande. Det kan hjälpa människor att organisera sitt tänkande och öka förståelsen för beroendeförhållanden och samband mellan människa och miljö.

Förvänta dig och redogör för förändring och osäkerhet. Genom at använda sig av en strukturerad process, som scenarioplanering, kan alternativa utvecklingsvägar utforskas och avsiktliga och oavsiktliga konsekvenser av olika beslut utvärderas. Samverkansprocesser som uppmuntrar CAS-tänkande är mer benägna att främja resilienta system. En rad olika systematiska metoder med fokus på deltagande kan bidra till att engagera olika grupper med olika intressen och kompetenser.

Undersök kritiska trösklar och ickelinjära förhållanden. När en tröskel passeras har det stor betydelse för förvaltningen av ett social-ekologiskt system. Det är därför avgörande att ansvarig instans tar hänsyn till systemgränser och trösklar.

Se till att institutionella strukturer matchar dynamiken i social-ekologiska system. Det kan innebära omstrukturering av ansvarsområden och sakkunskap eller institutionella förändringar för att röra sig från konventionell förvaltning av en resurs i taget till mer integrerad samförvaltning av socialekologiska system.

Identifiera vad som hindrar kognitiv förändring. De som gynnas av existerande struktureri ett system kanske motsätter sig CAS-tänket eftersom de är rädda att det kan uppmuntra öppenhet för nya och överraskande faktorer som kan äventyra deras ställning.