Konnektivitet – viktiga spridningsvägar för arter, samtal och samverkan

Fragmentering av landskap är ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden. Risken är stor att många av de arter som lever i fragmenterade landskap, landskap som delats upp i små habitat, försvinner på grund av brist på spridningsmöjligheter.

Konnektivitet i landskap. Kanal mellan Lännåkersviken och Ryssevik

J. Hansen/Azote

En utmaning med fragmentering är att ett grönområde kan sträcka sig över flera olika kommungränser och därmed omfattas av flera olika förvaltningsplaner. För att bättre identifiera och gemensamt skydda värdefulla spridningsvägar över kommungränserna krävs samverkan mellan olika aktörer och kommuner. Angränsande kommuner bör ha kapacitet att identifiera ett spridningsmönster som påverkar arter eller ekosystemtjänster på båda sidor om kommungränsen.

I Stockholms län finns 26 förvaltande kommuner som delvis saknar systematiska verktyg för att utvärdera spridningsmönster för olika arter. I ett projekt gavs alla kommuner tillgång till ett GIS-baserat verktyg för att kartlägga de platser i landskapet som är avgörande för spridningsmöjligheter. Kommunekologerna ser i verktyget inte enbart en funktion gällande förståelsen av spridningsvägar, det underlättar även i samtalet mellan planerare och politiker i planeringsprocessen. Med hjälp av verktyget kan komplicerade ekosystemfunktioner och konsekvenser av exempelvis ett detaljplaneförslag visualiseras och diskuteras med alla inblandade i planeringsprocessen.