Ordlista

ADAPTIV FÖRVALTNING: Förvaltning som lyfter fram lärande och tillämpar strukturerat experimenterande i kombination med flexibilitet för att främja lärande.

ADAPTIV SAMFÖRVALTNING: Sammanlänkar lärande (erfarenhetsmässigt och experimenterande) och samverkan för att underlätta effektiv styrning.

EKOSYSTEMTJÄNSTER: De förmåner ekosystemen genererar, såsom varor (t.ex. vatten, grödor), processer som reglerar miljön (t.ex. översvämningar, klimat), samt rekreationsvärden, estetiska och spirituella fördelar.

FUNKTIONELL REDUNDANS: Förekomsten av arter eller beståndsdelar i ett system som kan kompensera för varandras funktionalitet.

INSTITUTIONER: De normer och regler som styr mänskliga interaktioner. Dessa kan vara formella, som regler och lagar, men även informella som normer och outtalad praxis.

KOMPLEXA ADAPTIVA SYSTEM (CAS): System av sammankopplade beståndsdelar med kapacitet att anpassa och organisera sig som svar på interna eller externa störningar eller förändringar.

KONNEKTIVITET: Syftar på hur och i vilken utsträckning resurser, arter eller aktörer sprids, migrerar eller interagerar över ekologiska och sociala landskap.

LÅNGSAMMA VARIABLER: En variabel vars förändringstakt är långsam i relation till tidsramarna för förvaltning och produktion av ekosystemtjänster, och därför ofta betraktas som en konstant.

MENTALA MODELLER: Människors kognitiva strukturer som resonemang, beslutsfattande och beteende grundas på

MÅNGFALD: Inkluderar tre relaterade aspekter: variation (hur många olika beståndsdelar), balans (hur många av varje beståndsdel), och olikhet (hur de olika beståndsdelarna skiljer sig från varandra).

NÄSTLADE INSTITUTIONER: Är kopplade och samverkar över flera nivåer och strukturer för att problem eller utmaningar ska kunna lösas på olika tids- eller geografiska skalor av rätt person vid rätt tillfälle.

POLYCENTRICITET: Ett styrsystem med flera samverkande, styrande organ som självständigt kan skapa och genomdriva regler inom en specifik politisk och geografisk arena.

RESILIENS: Kapaciteten hos ett system – vare sig ett landskap, ett kustområde eller en stad – att hantera förändring och fortsätta att utvecklas. Resiliens är kapaciteten att stå emot chocker och störningar som till exempel finansiella kriser, eller att använda sådana händelser för att katalysera förnyelse och innovation.

RESPONSDIVERSITET: Kapaciteten hos ett system att hantera förändring och hur beror av dess beståndsdelar och hur de reagerar olika på förändringar och störningar. Olika egenskaper hos beståndsdelar som utför en särskild funktion ger dem olika styrkor och svagheter, en viss typ av störning innebär därför ofta inte samma risk för alla beståndsdelar samtidigt.

SKALA: Omfattning och/eller upplösning av en process eller analys, eller organisationsnivån av ett fenomen eller en process, t.ex. fält, bondgård, region, land. Flera skalor syftar på analys eller process av två eller fler organisationsnivåer och över skalor tar hänsyn till flera skalor i tid och/eller rum och fokuserar på hur de interagerar.

SOCIAL-EKOLOGISKA SYSTEM: Ett sammankopplat system bestående av människor och natur som utgör ett komplext adaptivt system med ekologiska och sociala komponenter som interagerar dynamiskt genom olika återkopplingsmekanismer.

ÅTERKOPPLINGSMEKANISM: En mekanism, process eller signal som föder tillbaka till och har inverkan på den del av systemet som initierade mekanismen eller processen eller skickar ut signalen.