Princip ett

Bevara mångfald och redundans

I ett social-ekologiskt system bidrar olika arter, landskapstyper, kunskapssystem, kulturella grupper och institutioner med olika möjligheter att svara på förändring och hantera osäkerhet och överraskningar.

Huvudbudskap

System med mångfald (t.ex. arter, aktörer eller kunskapskällor) är generellt mer resilienta än system utan mångfald. Redundans ger en form av försäkring i ett system genom att låta vissa delar kompensera för förlusten av eller brister hos andra. Redundans är ännu mer värdefull om beståndsdelarna som erbjuder redundans också reagerar olika på förändringar och störningar (responsdiversitet).

Småskaliga bönder planterar ofta olika sorters grödor som en försäkring för att kunna kompensera för eventuella skördebortfall. På samma sätt är system där naturresursförvaltningen fokuserar på flera olika arter, i regel mer resilienta än system som enbart fokuserar på endast en art. Resultat från flera olika forskningsfält har visat att system som består av många olika slags beståndsdelar generellt är mer resilienta än system som består av få. Funktionell redundans, eller förekomsten av flera olika beståndsdelar som fyller samma funktion, kan fungera som försäkring i ett system genom att låta några kompensera för förlusten av eller tillkortakommanden hos andra. I korthet kan redundans förklaras som att inte lägga alla ägg i samma korg.

Om beståndsdelarna även reagerar olika på förändringar och störningar, är värdet av redundans betydligt högre. Det är detta som kallas responsdiversitet (skillnader mellan beståndsdelarna som utför en särskild funktion ger dem olika styrkor och svagheter, så att en viss typ av störning osannolikt innebär samma risk för alla beståndsdelar samtidigt). Fröspridning i Ugandiska skogar utförs av ett antal olika stora däggdjur, från möss till schimpanser. Samtidigt som ett litet däggdjur kan påverkas negativt av lokala störningar, påverkas inte de större mer rörliga arterna och kan därför fortsätta att fungera som fröspridare.

I ett styrsystem kan olika organisationsformer som statliga myndigheter, icke-statliga organisationer och andra samhällsgrupperingar överlappa varandra i funktion och ge en mångfald av gensvar, eftersom organisationer med olika storlekar, kulturer, finansieringsmekanismer och interna strukturer sannolikt reagerar olika på ekonomiska och politiska förändringar. Olika grupper av aktörer med olika roller är avgörande för resiliensen i social-ekologiska system, eftersom de har olika styrkor inom överlappande funktioner. I ett välfungerande samhälle, med redundans och överlappande funktioner kan kreativitet och anpassningsförmåga blomstra.

En mångfald av användare och förvaltare kan också underlätta en hållbar användning av en resurs. Inom fiskesamhällen gynnas exempelvis människor av olika åldrar, kön och ekonomiska resurser av olika fiskemetoder och typer av redskap. Denna mångfald ökar möjligheten för hela samhället att upptäcka och förstå ekologiska förändringar eftersom varje användare har ett eget perspektiv på en del av systemet. Investeringar i mångfald och redundans kan öka resiliensen i människors uppehälle då det möjliggör för människor att reagera på förändringar i marknad eller miljö genom att anpassa sig. Till exempel har många jordbrukare i de torrare delarna av Sydafrika och Namibia gått från boskapsuppfödning till ekoturism som svar på en växande marknad som efterfrågar kulturella ekosystemtjänster. Omställningen för jordbrukarna förenklas om den naturliga biologiska mångfalden på deras gårdar är relativt intakt.

Hur kan vi bevara mångfald och redundans?

Genom att inkorporera mångfald och redundans i förvaltning av social-ekologiska system kan resiliens byggas. Följande aspekter bör uppmärksammas:

Bevara och värdera redundans. Trots att redundans sällan uttryckligen bevaras eller förvaltas är den precis lika viktig som mångfald när det handlar om att bygga resiliens. Särskilt fokus bör läggas på viktiga funktioner eller tjänster med låg redundans, till exempel de som styrs av nyckelarter eller nyckelaktörer. I vissa fall kan det vara möjligt att öka den redundans som hör ihop med dessa funktioner.

Behåll ekologisk mångfald. Den biologiska mångfalden är en förutsättning för ekosystemtjänster såsom pollinering, skadedjursbekämpning, näringsomsättning och avfallshantering. Dessutom kan den naturliga biologiska mångfalden öka resiliensen i dessa tjänster genom att tillhandahålla en reservoar av redundans och responsdiversitet, och genom att minska jordbrukssystemets beroende av tillfört foder, gödningsmedel och bekämpningsmedel. Strategier för att bevara eller höja den ekologiska mångfalden inkluderar att upprätthålla strukturell komplexitet i landskap, upprätta buffertar runt känsliga områden, skapa korridorer för konnektivitet i landskapet och kontroll av invasiva arter. I stadsmiljö kan ”grön infrastruktur”, sammanlänkade grönytor, vara ett mer resilient sätt att tillhandahålla ekosystemtjänster som dagvattenhantering, jämfört med grå infrastruktur som betongrör.

Bygg mångfald och redundans i beslutsprocesser. Det är viktigt att organisationer tar hänsyn till och inkluderar flera olika kunskapskällor. Genom att väga in kostnader och risker för motstridiga agendor, kan en mångfald av perspektiv både förbättra problemlösning och fungera som stöd för lärande och innovation. På så sätt möjliggörs snabbare återhämtning efter en störning.

Fokusera mindre på maximal effektivitet, även om det kostar mer. Konventionellt ekonomiskt tänkande främjar maximal effektivitet, medan resilienstänkande uppmuntrar till att bättre hantera ekologiska marknads- eller konfliktrelaterade chocker. Jordbrukssamhällen som har andra försörjningsalternativ än jordbruk, exempelvis turismrelaterad verksamhet snarare än alternativa sorters jordbruk, kommer att ha större responsdiversitet och därmed högre resiliens mot chocker. Det går att skapa särskilda incitament för att uppmuntra enskilda bönder att bygga en sådan diversifiering.